Vem var 

Bockstensmannen?

 

En spännande mordgåta ur

vår medeltida historia

 

www.vemvarbockstensmannen.se © • Owe Wennerholm

 

forlag.carse@gmail.com

 

 

Bockstensmannen är ett av Europas mest fullständiga människofynd från medeltiden. Det var 12-årige Thure Johansson, som hittade Bockstensmannen då han hjälpte sin pappa med att harva en mosse intill gården Bocksten i norra Halland. Året var 1936. När man grävt fram mannen ur mossen visade det sig att förövarna slagit tre pålar från ryggsidan genom kroppen. Polisen tillkallades, och trodde först att det var ett nyligen begånget mord eftersom kroppen var så väl bevarad. Men efter en stunds arbete förstod polisen att det skulle vara svårt att kunna spåra en mördare. Mordet hade skett för flera hundra år sedan, så mördaren var omöjlig att gripa.

 

 

 

Bockstensmannens klädedräkt består bl a av

manteln och struthättan med den långa struten

som är 90 cm.

 

 

Det är dagen före midsommarafton, måndagen den 22 juni 1936, klockan är mellan 6-7 på eftermiddagen. 12-årige Thure Johansson håller i tömmarna till hästen Grålle, som drar harven. Han har just vänt på harven då harvpinnarna helt plötsligt drar med sig några tygbitar. Thure böjer sig ner och upptäcker till sin förskräckelse skelettdelar och rester av naglar. Bockstensmannen var funnen. En av Europas äldsta och mest intressanta mordutredningar tog sin början. Illustration: Stefan Hansson 1995.

 

 

Bockstensmannen bärs i en trälåda från mossen och fram till vägen för vidare transport per bil till museet i Varberg. Fotografiet är taget midsommardagen onsdagen den 24 juni 1936 mellan kl 2 och 3 em.. Foto: Erik Oxenstierna 1936.

 

Sedan Bockstensmannen blev funnen 1936 har museet i Varberg försökt att ta reda på: 

  • När han levde,
  • Vem han var,
  • Varför han blev mördad och
  • Vem som var mördaren.

 

Tidigare har man förmodat att Bockstensmannen levt på 1340- eller 1360- talet, och att han uteslutande varit en världslig person, såsom ex v soldatvärvare, skatteindrivare eller ett kungligt sändebud hos kung Magnus Eriksson. Mannen skulle ha varit ute för att driva in skatt bland folket i bygden, då någon missnöjd skattebetalare slagit ihjäl honom med en träpåk mot huvudet. Museet i Varberg har utgått ifrån att denna åsikt om Bockstensmannen är den enda rätta. 

 

På senare tid har en privatforskare vid namn Owe Wennerholm tittat närmare på mordgåtan och kommit fram till nya och mycket intressanta kunskaper om mannen från Bockstens mosse.

 

Med utgångspunkt från bl a den väl bevarade klädedräkten har Wennerholm kunnat visa att Bockstensmannen varit en kyrkans man. Vid jämförelse med medeltida målningar, som visar motsvarande klädedräkt med struthätta, går det att fastställa att vissa herrar inom den katolska kyrkan använde just denna typ av klädedräkt under medeltiden, d v s från mitten av 1100-talet och för nordiskt vidkommande fram till reformationen på 1520-talet. Längden på den långa smala struten till hättan vittnar om hans rang inom kyrkan. I första hand var det domkapitlets medlemmar, som bar denna typ av klädedräkt, men även de präster som tillhörde Helgeandsorden, vars symbol var patriarkalkorset, använde en sådan dräkt med struthätta.

 

 

 

Freskomålning från dominikanernas klosterkyrka i Florens, som visar en medlem av Helgeandsorden med struthättan hängande på axeln och strutänden i höger hand. På hans vänstra bröstsida framträder ett patriarkalkors, som är Helgeandsordens symbol, Ordo Sancti Spiritus.

 

Under medeltiden användes sigillet för att styrka ett brevs äkthet. Inom kyrkan användes speciella sigill, som visar hur innehavaren av sigillet var klädd. I sigillet till höger ser vi en man, som knäböjer med utsträckta armar och öppna händer. Denne man har en struthätta av samma typ som Bockstensmannens. Hättan är nedfälld och den långa struten hänger ner på ryggsidan. Mannen är domprost vid domkyrkan i Linköping och året är 1351. Även domprostarna i exempelvis Danmark använde sig av denna typ av dräkt.

 

 

Adoranten Nils Marcusson, domprost i Linköping, år 1351. Hans hätta är nedfälld och på ryggsidan ser man struten. Lägg märke till mantelns öppning på domprostens vänstra sida.

 

Enbart med hjälp av klädedräkten vet vi numera att Bockstensmannen var en ganska högt uppsatt katolsk präst, som levt någon gång från början av 1200-talet och fram till början av 1500-talet. 

 

Vissa detaljer, som tillhör Bockstensfyndet, har museet inte studerat eller undersökt tillräckligt noggrant. Exempelvis finns det en liten platta (som tyvärr inte finns kvar), vilken upptäcktes på ett fotografi som togs på museet när man packade upp fyndmaterialet ur en låda år 1936. Den lilla plattan innehåller symboler, se vidstående bild. Dessa symboler hjälper oss att försöka identifiera Bockstensmannen. Med hjälp av dessa symboler och de nya kunskaperna om klädedräkten går det att följa ett huvudspår som leder ända ner till påven i Rom.

 

 

                                                         

 

Bockstensmannens  vapensköld med bokstäverna S * C, G eller O och ett patriarkalkors.

 

I Vatikanarkivets böcker finns det en hel del uppgifter om prästerna i bl a Norden under medeltiden. Genom att söka i dessa gamla dokument går det att få fram några få herrar, som passar in på Bockstensmannen. Följer vi tre av dessa herrar visar det sig att en av dem passar in på Bockstensmannen. Läser vi vidare i dessa dokument får vi fram ett motiv till ett mord, ”mördarens” namn och en mycket spännande historia, där vi kan följa mördargruppen steg för steg i planeringen av mordet för mer än 700 år sedan.

 

Läs fortsättningen i den spännande boken:

"Vem var Bockstensmannen?”

av Owe Wennerholm.

 

Boken innehåller bl a följande rubriker;

Upptäckten1936

Fyndplatsen

Klädedräkten

Dateringen

Skorna

Läderhöljet med symboler

Miniskölden med symboler

Vem var Bockstensmannen?

Vem var mördaren?         

 

Författaren bemöter också Museets i Varberg

senaste bok (1997 och 2008) om Bockstensmannen. 

Boken, som omfattar 250 sidor, kan beställas genom att sätta in: 250 kr (inkl. porto) på bankgiro nr 273-0000 Swedbank. Boken kommer sedan hem i Din brevlåda. Glöm inte att uppge beställarens namn och adress.

O B S Ny utvidgad upplaga av boken

 

Bokförlaget Carse  
Hästhovsstigen 14 
 
439 71 Fjärås
 
Tel. 0300-54 11 52 eller mobilen 0704-676764

 

 

Du kan också beställa boken via e-mail: forlag.carse@gmail.com

 

 

Föredrag om Bockstensfyndet kan också erbjudas.  Kontakta oss för närmare uppgifter.

 

Från maj månad och fram till slutet av juli har Owe Wennerholm visningar vid fyndplatsen, Bockstens mosse och berättar den spännande historien om Bockstensmannen.  Om Du planerar ett besök ring för säkerhets skull innan till Owe. Platsen är lätt att finna i GPS-systemet. Fyndplatsen ligger ca 3 mil öster om Varberg mot Ullared. En bit från fyndplatsen finns Åkulla konferensanläggning, där man kan få tillgång till mat eller fika.

 

Senaste nytt i debatten om Bockstensmannen:


  Dateringsfrågan

 

Museet i Varberg daterar Bockstensfyndet till år 1340-70. Som stöd för sin datering av fyndet har man en rad C-14 dateringar, vilka utförts av Tandemlaboratoriet i Uppsala. Vid en närmare granskning av dessa dateringar, visar det sig att ingen av C-14 dateringarna uteslutande placerar Bockstensfyndet i denna tidsperiod. C-14 dateringarna har hamnat från början av 1000-talet e Kr och fram till mitten av 1400-talet. En av dateringarna har hamnat 1400 år före Kristus. Den komplicerade kemin i mossen och den omfattande konserveringen av fyndmaterialet har påverkat C-14 halten. Förnyade C-14 dateringar har utförts under den senaste tiden. De flesta av dessa dateringar har hamnat inom tidsperioden 1250-1290-talet, vilket är en ny kunskap.

Wennerholm har använt flera av varandra oberoende dateringsmetoder (bl a C-14 och den dendrokronologiska metoden) vid sin datering av Bockstensfyndet. Han har kommit fram till att det finns två alternativa tidsperioder (beroende på vilken dateringsmetod man använder och kombinerar). Den ena tidsperioden är från år 1260 och fram till 1290. Medan den andra dateringsperioden, som är betydligt mer osäker, är från 1400- och fram till början av 1500-talet.

 

Datering med C14-metoden

 

Bockstensmannens skoläder har C14-daterats av laboratoriet i Uppsala, enligt labnr. Ua-11091. Med iakttagande av den omfattande konserveringsproceduren av läderföremålen, som Sandklef utförde 1936, har den kemiska förbehandlingen varit omfattande i syfte att eliminera främmande ämnen, som kan påverka dateringen. Resultatet av C14-dateringen framgår av diagrammen nedan, som är hämtat från Tandemlaboratoriets rapport från 1997. Ytterligare ett dateringsresultat redovisas nedan, där provet är ullfibrer från klädedräkten.

 

Diagrammet visar resultatet av C14-dateringen av Bockstensmannens klädedräkt (Ua-2439). Detta prov har förbehandlats i tre steg för att eliminera eventuella föroreningar, som kan påverka dateringen. Dateringskurvans toppvärde har hamnat på ca AD 1266.

 

Diagrammet t h visar C14-dateringen av Bockstensmannens skoläder, enligt prov Ua-11091. Kurvans toppvärde eller väntevärde har hamnat på årtalet AD 1274, med en spridning från 1264-80. Den betydligt lägre puckeln t h har hamnat på andra hälften av 1300-talet och utgör en skenbar datering pga kalibreringskurvans ojämnhet. Källa: Tandemlaboratoriet i Uppsala 1992-97.

 

Dateringsresultatet av Bockstensmannens skoläder har principiellt stor betydelse, eftersom det med stor säkerhet placerar Bockstensfyndet inom andra halvan av 1200-talet (1260-90). Övriga C14-dateringar av fyndmaterialet bör därför jämföras och vägas samman med just denna datering. Lädrets egenålder, då det började användas som mannens skor, bör rimligen inte ha överstigit tre år.

 

Klädedräkten

 

Museet i Varberg hävdar att Bockstensmannens klädedräkt uteslutande är en världslig eller profan dräkt och ett utpräglat modeplagg, som inte förekom under 1200-, 1400- eller 1500-talet. Museet har dock inte redovisat något vetenskapligt underlag för detta. Museet skriver också i sin senaste bok (sidan 137): "Det är väsentligt att känna till mannens kroppslängd eftersom längden på dräkten är avgörande för dateringen". Vad museet egentligen menar med detta redovisas inte.

Wennerholm har en annan uppfattning om Bockstensmannens klädedräkt. Han menar att denna dräkttyp med struthätta användes av vissa herrar inom den katolska kyrkan redan från början av 1200-talet och för nordiskt vidkommande fram till reformationen på 1520-talet. Som stöd för sin uppfattning om klädedräkten kan Wennerholm hänvisa till en mängd målningar utförda av bl a nederländska mästare som Hieronymus Bosch (1450-1516) och Pieter Brueghel (1510-1569), vilka utförligt avbildat just denna klädedräkt med struthätta. Wennerholm menar också att mycket talar för att Bockstensmannen tillhört Helgeandsorden, vars medlemmar hade patriarkalkorset som symbol och använde just denna typ av klädedräkt med struthätta.

 

Hans dödsålder

 

Olika uppfattningar föreligger om Bockstensmannens ålder när han dog. En rättsodontolog har undersökt Bockstensmannen, och försökt att med hjälp av tändernas beskaffenhet bestämma hans dödsålder. Nötningen av tändernas hårdvävnad (emaljen) är beroende av födans sammansättning och mannens ålder. Rättsodontologen menar att han torde ha varit mellan 25 och 35 år när han dog. Odontologen saknar en viktig förutsättning för sin bedömning, nämligen emaljen. Den saknas helt hos Bockstensmannens tänder på grund av demineralisering, urkalkning, som skett genom humussyrorna i mossen. Vidare saknar odontologen referensmaterial i form av urkalkade tänder från medeltiden med känd ålder.

Den numera avlidne osteologen professor em Nils-Gustaf Gejvall försökte, parallellt med rättsodontologen, att bestämma Bockstensmannens dödsålder med hjälp av skelettet. Gejvall redovisade en avvikande uppfattning och menade att skallsömmarnas sammanväxning, blygdbensfogens utseende och benutväxter (osteofytbildningen) på ryggkotorna talar för en ålder av minst 35 och upp till 40 år. Gejvall ansåg att mannen kan ha varit ännu äldre, dock under 60 år när han dog. Gejvall var, till skillnad från odontologen, helt oberoende av att skelettet är urkalkat.

 

 

Hade Bockstensmannen tonsur?

 

I Varberg museums senaste bok ”Bockstensmannen och hans tid”, 2008 (sidan 144) konstarera dräkthistorikern Eva Andersson vid Göteborgs Universitet, att Bockstensmannen inte kan ha varit någon präst eftersom han saknar tonsur.

  Klosterbrödernas frisyr bestod av en uttalad tonsur (tonsura Petri) i form av en stor krans på huvudet, vilket dock inte stämmer med Bockstensmannens frisyr.

 

 

Bilden A visar hur en munk får håret avklippt, den s.k. tonsurceremonin, som verkställs av en biskop. Munken är därmed upptagen i sin orden. Tonsuren är även en symbol för Jesu törnekrona och ett asketiskt leverne, som främst åvilade klosterfolket. Påven Urban V (1362-70) hade tidigare varit abbot vid benediktinklostret Saint Victor vid Marseille. Avbildningen B visar att han, som påve, saknar munktonsur. Jämför också med freskomålningen i dominikanernas klosterkyrka i Florens, enligt bild C, som visar en andlig herre. Till skillnad från klosterfolket hade de prästvigda en betydligt mindre tonsur, med ett cirkelformat om bara några centimeter avrakat parti på hjässan. Munkarna däremot hade en stor krans. Det går tyvärr inte att avgöra om Bockstensmannen haft någon mindre tonsur (ca 4-5 cm i diameter) eftersom håret inte är kvar i sitt ursprungliga läge, då man fann honom i mossen 1936.

  Till höger avsnitt av kalkmålning (D) från Rasbokils kyrka i Uppland. Målningen är utförd av en nederländsk mästare omkring år 1500. Bilden visar ryggsidan av en herre med en struthätta, vars breda strut hänger ner på ryggen. Lägg märke till hans måttfulla tonsur. En mindre tonsur kan även Bockstensmannen ha haft, men som numera är svår att upptäcka.

 

 

 

®

 

Inventio Crucis

Upptäckten av det sanna korset

Varumärke för Bokförlaget Carse

 

 

 

 

Ove Wennerholm